De och dem
Bild lånad från Wikipedia.
Nyligen hade Falkblick Språkvård en enkät här på bloggen. Frågan löd: Skriver du de/dem eller dom? Resultatet blev glädjande nog att samtliga skriver de och dem!
Men ibland är det svårt att veta om det ska vara just de eller dem. Vilka regler gäller egentligen? I många dialekter uttalas båda orden som dom – men inte i alla. Kanske minns ni (med nostalgi i blicken) "Hylands hörna", där programledaren Lennart Hyland alltid sade di ... Men nu gäller det skriftspråket.
Jag och mig
Språkrådet berättar följande: Det finns en skillnad mellan de och dem, och det är samma skillnad som mellan jag och mig. Formerna jag och de är subjektsformer* och formerna dem och mig är objektsformer.
Tycker man det är svårt att skilja mellan de och dem, kan man alltså pröva att sätta in jag och mig i meningen i stället. Då hör man hur det ska vara. Precis som det heter "Nu ska jag äta", heter det "Nu ska de äta", och liksom man säger "Samtalet gällde mig" säger man "Samtalet gällde dem".
Oss-testet och vi-testet
Ibland uppstår frågan om det heter "till de som" eller "till dem som". Ska man då använda subjektsformen (de) eller objektsformen (dem)? Ett tips är att göra "oss-testet" och "vi-testet". Grundregeln är nämligen att i sådana fraser där man skriver oss, ska man också skriva dem. Exempel: "Oss/dem har hon aldrig bjudit." Omvänt kan man i fraser där vi går bra, även skriva de: "Vi/de har aldrig kommit för sent."
Här kommer en lathund:
de/dem
jag/mig
vi/oss
Den som fortfarande är tveksam efter att ha gjort "oss-testet" och "vi-testet" bör välja de. Då är risken minst att det blir fel.
Specialfall
Språkrådet skriver om följande specialfall: Efter prepositioner som till, för, av och på går det bra att använda både de och dem. Exempel: "Detta är en film för de/dem som älskar science fiction"
och "Filmen vänder sig till de/dem som älskar science fiction".
Att bägge alternativen går bra, beror på att konstruktionen kan analyseras på två sätt. Antingen betraktar man de som en fast fras som är subjekt i bisatsen – de som älskar – eller också betraktar man dem som styrt av prepositionen. Båda uttryckssätten finns i svenskt skriftspråk åminstone sedan 1500-talet, berättar Språkrådet.
Blev ni yra i huvudet nu? Fly nutiden en stund och njut av Hylands hörna. Han kanske kunde ha satsat på ytterligare en karriär – som supernanny?