Brandkvinnor? (eller Yrke och kön)



Vi behöver inte flytta oss långt tillbaka i tiden för att möta en helt annan värld, i många avseenden. Se bara på arbetsmarknaden: befolkad av aktörer och aktriser, lärare och lärarinnor ...

Könsneutrala yrken
I dag är ju arbetsmarknaden inte lika segregerad och de flesta yrkesbeteckningar är könsneutrala. Om det står sekreterare, handläggare eller webbredaktör i en platsannons, framgår det inte om det är en man eller kvinna som önskas.

Klassiker lever kvar
Några könsmarkerade yrkesbeteckningar lever kvar, såsom barnmorska och sjuksköterska – klassiska kvinnoyrken. Dessutom finns många yrken på -man, till exempel: kameraman, brandman och ombudsman. Hit räknas också ord som riksdagsman och talesman, fast de anger uppdrag snarare än yrken.

Samma yrke, samma ord
Språkrådet råder oss att undvika ett system med olika ord för män och kvinnor som utövar samma yrke. Vi säger ju till exempel inte webbredaktris, utan webbredaktör gäller för alla. Likaså bör man undvika äldre yrkesbeteckningar som lärarinna, skådespelerska och danserska. Lärare, skådespelare och dansare passar bra för bägge könen.

Vill man särskilt markera vad det handlar om, är det bättre att använda adjektiven kvinnlig och manlig, till exempel: "Teatern har flest kvinnliga skådespelare". Man bör inte införa nya ord som riksdagskvinna eller taleskvinna. Bättre är neutrala ord som riksdagsledamot och språkrör eller representant.

Men en del könsmarkerade yrkesbeteckningar är så etablerade i språket att vi inte kan undvika dem. Tills vidare hanteras alltså eldsvådor av brandmän och förlossningar av barnmorskor.

Populära inlägg i den här bloggen

Varför heter det smörgås?

Doft eller lukt – vad är det för skillnad?

Stor eller liten bokstav i namn på veckodagar och månader?