Omständlig eller omständig?
Den årliga sommarfesten med släkt och vänner är över. I ett svagt ögonblick lovade du att vara administratör. "Inga problem!" sade du glatt, yr av "Små grodorna" och diverse skålande. "Jag räknar ihop alla kvitton och så delar vi lika!"
Nu sitter du där bland tomma jordgubbskartonger och ett berg av kvitton, mer eller mindre sönderregnade. En sammanställning ter sig minst sagt omständlig. Eller ... heter det omständig? Det borde det väl göra, med tanke på ordet ständig?
Ändelsen -lig
Svaret är att det heter omständlig, med l. Ordet kommer från tyskans umständlich, berättar Språkrådet. När svenskan tog över ordet bildades det med ändelsen -lig, som motsvarar tyska -lich (och inte -ig, som i ständig).
Med l – invecklad
Omständlig betyder "(alltför) detaljerad och invecklad". Substantivet är omständlighet.
Att många säger fel är inte så konstigt, eftersom det finns andra ord med ständig, till exempel fullständig, självständig och beständig.
Utan l – sakförhållande
Men omständighet, utan l, då? Det ordet finns väl? Jovisst. Men det betyder "sakförhållande som har betydelse i sammanhanget".
Nu har du en ursäkt till festdeltagarna: "Med tanke på omständigheterna när jag avlade löftet, är administrationen för omständlig för mig. Den överlåtes med varm hand till farbror Knut." (Eller Ove i Solsidan? Han är ju ekonomisk av sig ...)
PS. Du gillar väl Falkblick på Facebook? Där kan du också diskutera med andra språkintresserade.