Accent eller apostrof?
Bild lånad från Irrational Geographic.
Nästan som Hamlet med dödskallen i handen, undrar man ibland:
"Accent eller apostrof, det är frågan." Dessutom finns det ju två typer av accent – akut och grav.
Vi börjar med att visa hur tecknen ser ut.
På datorns tangentbord hittar man accenterna intill backstegstangenten och apostrofen vid entertangenten.
Akut accent: ´
Grav accent: `
Apostrof: '
Akut accent finns i ett hundratal lånord, som i sin grundform innehåller ett betonat e. Ett par exempel är allé och idé.
Tecknet finns också i vissa svenska släktnamn, ibland även över andra bokstäver än e. Undertecknads efternamn är ett exempel: Åhlén. Även när ord skrivs med versaler ska akut accent sättas ut.
Grav accent är mindre vanlig. Den förekommer i uttryck som övertagits direkt från främmande språk, framför allt franskan. Alla som stuckit näsan i en kokbok eller i mjölkdisken på senare år, har stött på crème fraiche. Den grava accenten kan också användas när man återger utländska namn.
Apostrof då? Tecknet används vid mer ovanliga uteslutningar av bokstäver, till exempel i ropa' (som kan stå för ropar, ropade eller ropat). Man kan också använda apostrof vid egennamn som slutar på s-ljud, för att förtydliga sammanhanget: "Våra banker är fattigare än Schweiz' (banker)", "Det här är inte min katt, det är Mattias' (katt)".
Men observera att apostrof inte ska användas före genitiv-s i svenskan. Former som "Kicki's fotvård" hör inte hemma i Sverige, men de finns där likväl.
Ytterligare ett användningsområde för apostrof är citat inuti citat: "Hon kallade mig 'fegis' och det var inte roligt".
För att återgå till Hamlet och dödskallen – här är fakta för intresseklubben: Hamlet håller faktiskt inte någon dödskalle i sina händer, vid den berömda monologen: "Att vara eller inte vara, det är frågan". Däremot håller han i en sådan vid ett annat tillfälle.
Fast hur gick det egentligen till när Hamlet skrevs? Filmen nedan kanske ger svar ...
Källa: Språkrådet
