Sjungom studentens lyckliga dag
Bild lånad från Live it.
Nu har det firats och festats i varje liten vrå av vårt avlånga land. Otaliga är studentekipagen där samma sång har skrålats:
Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår.
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo
Hoppet är vår vän,
(och) vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!
Texten skrevs 1852 av den så kallade Sångarprinsen, prins Gustaf. Bakom melodin står Herman Sätherberg.
Sjungom eller sjung om?
Men vad är det egentligen de sjunger, där på flaken? Sjungom eller sjung om? Språkrådet berättar att sjungom är första person plural imperativ. Och vad betyder nu det? Jo, helt enkelt: Låt oss sjunga.
Men det är oklart om det ursprungligen hette så. Kanske stod det snarare sjung om? Sjungom blir lite konstigt, enligt Språkrådet, eftersom man antingen säger sjunga om något eller besjunga något. Fast i poesins värld, tillägger de, "kan man tillåta sig sådana grammatiska avvikelser".
Nåja, innebörden blir ju densamma, vare sig inledningen består av ett eller två ord. Och efter champagnefrukost och glädjeyra är det nog få som hör, eller bryr sig om, skillnaden.
30-tal eller 70-tal
Den som vill höra riktig skönsång, kan lyssna till en av tidernas största tenorer (nedan). Mindre skönsjungande, men desto roligare är Factory med Efter plugget. Framtidstro i lite annorlunda tappning ...
PS. Apropå studenten: För några år sedan fick många ett gott skratt utanför ett visst skyltfönster.